Lisbet åkte hem i fredags kväll och med en gång kändes det så ensamt, men som tur är går det över fort. Jag hoppas att hon kände det skönt att dels få prata och göra lite utflykter här i Göteborg. Vi var på Liseberg och hon tyckte också att Taubemuseet är fantastiskt. Det skall göras en utställning om Tommys verk och hon fick en del ideer. Man kan inte fatta att Tommy har varit föregångare dels för barnteater och att få teater ut på landsbygden, men det har alltid varit så att andra berättat var Tommy gjort. I går tog jag det bara lugnt då jag kände hur trött jag var är inte van vid sena kvällar.

I går ringde Lisbet och ville komma till Göteborg och var här kl 18 och så fort kan det gå ibland. Men hon behövde komma hemifrån då det finns många krav som måste genomföras nu efter Tommy. Det är skönt att kunna sitta och prata om Tommy i lugn och ro bara hon och jag.  Hon stannar några dagar  får se om vi kommer till Liseberg  och hon får se Toube museet som jag själv tycker är fantastiskt.

Det blev en fin dag i går med många grattis. Och det bästa var att min Ellen kom alldeles ensam och hälsa på mig.  Hon fick det hon tycker så mycket om farmors köttbullar och rulltårta.

Idag var Eva och jag på Ahlströms och drack kaffe och sedan in och ut i olika affärer. Det var trevligt-

När jag var på Hammarkullekarnevalen och såg olika nationer dansa och deras kläder gick mina tankar till alla mina invandrarvänner från träffpunkten som jag arbetade frivilligt med i 9 år. Allt det roliga vi hade ihop både på läger och fester och vanliga vardagssaker man gjorde ihop. Min undran idag vad har hänt med många av dessa vänner. En del vet jag har gått väldigt bra för och har idag bra arbeten efter utbildningar. Jag har hittat några på Ratsit, men tyvärr  har våra invandrare svåra efternamn och dessa har jag inte lagt på minnet eller skrivit upp. Vem vet de kanske kan hitta mig.       

Den 17 augusti fick Tommys Pavel en son och det kändes som att det föddes en ny Tommy. Det är livets gång en dör och en föds och så har det varit i alla tider och kommer så att förbli.

Jag har tittat på en kofta hos flach hela sommaren den kostade 450 kr alldeles för mycket för mig, nästa gång jag tittade på denna kofta kostade den 225 kr, men i dag kostade den 112 kr och då slog jag till.  Tålamod kan vara bra ibland.

Träffade Eva (Hålsjö) i dag och vi tog en promenad till trädgårdsföreningen och där åt vi en god lunch och tog ett glas vitt vin till. Sedan promenerde vi till domkyrkan och köpte med oss en kaffe på vägen och avnjöt denna på bänk i solen. Vi hade verkligen tur med vädret. Detta kommer inte att bli sista gången. Vi är ju pensionärer och bestämmer över våran tid så man har ju tid att gå ut och dels ta en kaffe och en promenad i våra vackra parker.

Det var en fin cermoni för Tommy. Det blev lättsamt då det var skådisar och musiker som höll i programmet. Tommys chef  trodde att Tommy skulle leva i hundra år eftersom han hade så stora visioner vad han skulle göra när han gick i pension (men tyvärr blev det inte så) . Jag var glad att träffa Tommys före detta fruar då vi har väldigt mycket gemensamt. Jag kommer att sakna Tommys och mina diskussioner som för i tiden var väldigt heta helst när det gällde poletik, men i slutändan kom vi alltid överens. Jag känner mig väldigt sorgsen, men sorgen får ta sin tid och det blir bättre  om man låter sorgen får värka ut.

Idag känns det  jobbigt då det bär av till Stockholm och begravning. Jag tycker det skall bli ledsamt pga att jag då kommer att förstå att Tommy är är borta. I mina tankar har det inte varit sant utan jag tror att han finns i livet ännu. Nu blir det inga blogginlägg förän jag kommer hem från Stockholm. Sänd mig en tanke på torsdag att allt går bra. Jag har fått lugnande av doktorn och hoppas att det hjälper något. Kram